Jag växer..
Idag var jag till Bvc och vägde och mätte lilla Oliver, och han växer och frodas som han ska
Nyfödd - 3930 g. och 53 cm
8 dagar - 4000 g.
15 dagar - 4170 g. och 53 cm
23 dagar - 4450 g. och 54 cm (idag)
Och det är helt otroligt att Oliver nu är ungefär lika stor som Gabriel var när han föddes, fast han är cirka 3,5 vecka gammal ! Gabriel vägde 4380 g. och var 54 cm lång när han föddes, vilket inte skiljer sig alls mkt ifrån Oliver nu. Och lilla sessan vägde endast 3140 g. och var 50 cm lång, så inga av grabbarna har ens varit så liten :P
Hihi det är kul och jämföra lite :D
Min lilla bebis.. <3
Gabriel beundrar sin lillebror, och Oliver beundrar sin storebror <3
Och Madeleine hjälper mamma att klä på Oliver, som för henne är en levande docka :P
Mina bebisar <3
Nu är tavlan uppe.. på alla mina bebisar <3 <3 <3
Åt vänster så har vi Oliver, Gabriel i mitten, och åt höger så har vi Madeleine.
Varje gång jag paserar den här tavlan så kan jag stolt titta på alla mina barn och påminnas om vilka fina små underverk som man satt till världen *stolt*
'Mina tre små hjärtan'
Delar med mig av en bild på lilla Oliver också som jag tycker är sååååå söt :D
'Shopaholic'
Nu låter det säkert som ett litet beroende när jag uttrycker mig som att jag 'verkligen gillar' det, men så långt har det inte gått än haha.
Senaste inhandlingen som gjordes när vi tog våran lilla tripp till Sthlm igår..
Lite saker som säkert kommer att komma till användning till hösten/vintern.
Lite nervös var jag när vi tog bilen till Sthlm ifall lilleman skulle vakna och vilja äta. För det är ju lite svårt att stanna på vägen elr ta upp dom medans man kör, vilket kan vara lite stressande om man har en liten baby som skriker efter mat.. Men som ni ser så gick det bra..
Dom stora busarna är ju hos sin pappa, så det var ju rätt så lugnt som sagt :)
Det vart också en tripp till IKEA vid Kungens kurva, och jag kan bara säga att det tar nog ett tag innan jag besöker IKEA igen haha, och som ni alla vet så lyckas man alltid komma ut där ifrån med små saker..
Sen avslutades kvällen med ett trevligt och mysigt besök på en kina restaurang mitt i Sthlm city tillsammans med Olivers farmor, farfar och farbor. Tack för en trevlig dag/kväll <3
Njuter av mammaledigheten
Dels dom här första månaderna i ens barns liv, eftersom det händer så otroligt mkt då. Och att få följa sitt barns utveckling från att vara så liten och ömtålig till att bli en alldeles egen liten individ - det är en fantastisk resa som jag redan fått uppleva två ggr tidigare, och jag ser framemot att få göra det en tredje gång <3
Och man får göra det bästa av de första månaderna - eftersom de aldrig kommer igen.
Sen när man får ett andra, ett tredje, aa när man helt enkelt har flera barn att tänka på så går tiden faktist riktigt riktigt fort ! Men det är bara att hänga med i svängarna för hur som helst så går tiden inte att stoppa - hur mkt man än skulle vilja det..
Så man får se till att ta vara på varje ögonblick.. Och det här med att sitta och hålla i ett litet sovande barn - det finns inget mer rofyllt <3
Invigning av Gränby centrum
Idag startar dom invigningen av Gränby centrum, med 20 nya affärer !
Fast dom tjuvstartade faktist igår kväll...
Så då såg vi till att dom stora barnen sov och att barnvakten var på plats, sen åkte jag, älsklingen och Oliver dit för att kika lite !
Sjuuuukt mkt folk så vi vart inte långvariga där,
och för en gång skull så har jag shoppat en massa till mig själv.. :)
Och så vart det en söt liten body, byxor och napphållare till Oliver..
Blodsband
Det finns inget starkare band..
Barnen är så stolta över sin lillebror och det gör mig också stolt :D
Än så länge så går allting bra..
Amningen rullar på och Oliver sover bra på nätterna, allt från tre till sex timmar åt gången. Mer kan man ju inte begära när dom är så här små.
Var inställd på två timmars intervall eftersom min andra lilla gosse hade dessa sovtider,
så man känner sig nästan lite borskämd som får sova relativt bra.
Hoppas det håller i sig bara ! :)
Oliver har bara blivit lite kinkig i magen..
Men vi ska prova sempers magdroppar nu i ett par dagar så får vi se om det hjälper den lilla magen *hoppas,hoppas*
Jag känner mig bra sugen att krypa ner hos lilla Oliver i sängen nu och bara gooooosa <3
Men jag har i princip gjort det hela dagen sen jag lämnade barnen på dagis :P
Så jag tänkte att jag ska försöka göra lite nytta här i hemmet nu istället,
innan älsklingen och dom stora barnen kommer hem..
FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE
Vid det här laget så hade jag börjat fått lite små värkar som kom ganska regelbundet men gjorde sig dock inte mkt till känna.
Läkaren tyckte att vi skulle åka hem och försöka få lite sömn och invänta att värkarna skulle sätta igång mera. Vi fick också en tid för igånsättning kvällen efter, då det hade gått 24 timmar efter vattenavgången, om nu inte värkarna skulle kicka igång ordentligt. Vilket jag verkligen hoppades på !
Vart igångsatt med värkstimulerande dropp med Gabriel, och det var ingen höjdare så jag ville verkligen, verkligen behöva slippa det den här gången..
Nu skulle man alltså åka hem och försöka få lite sömn.. men det var faktist lättare sagt än gjort..
För hur som helst om inte värkarna skulle komma igång ordentligt så skulle dom ändå sätta igång förlossningen kvällen efter.. vilket verkligen inte gick att ställa in sig på.
Att jag ska föda snart !! Att efter 9 långa månaders väntan så skulle vi äntlingen få träffa den lilla personen, vilket jag verkligen såg framemot..
Men alla dagar som man gått och varit beredd på att föda när som helst vände sig till att jag inte var beredd nu på att föda, samtidigt som jag inte ville gå en dag till med att vara gravid ! Det var riktigt blandade känslor, man var nervös, orolig, glad, förväntansfull men det gick ändå på nått sätt inte att ställa sig in på att jag skulle föda inom det närmsta dygnet..
Var det rädsla för igångsättningen elr bara att det var så mkt känslor på en gång, jag vet inte, men det vart inte mkt sömn denna natt iaf.
Värkarna gjorde sig mera påtagliga men dom var inte riktigt regelbunda. Dom började kännas mera och mera i ryggen och en del gjorde faktist riktigt ont ! Men det var fortfarande hanterbart och jag kände att jag ville vara hemma så länge som det var så.
Timmarna gick och vi började närma oss tidpunkten som vi hade fått för igångsättning. Jag försökte både vila så mkt som möjligt men jag försökte också få igång värkarna mera när vi ändå gick här hemma och väntade, och väntade.. Jag ville ju att det skulle starta ordentligt av sig själv..
När det bara var någon ynka timme kvar tills det var dags att åka in till förlossningen så började en del värkar göra så förbannat ont i ryggen på mig. Så vi åkte in lite tidigare och där fick vi ett glädjane besked, att dessa värkar som jag gått med hemma hade gjort lite nytta iaf. Var öppen 3-4 cm, så vi fick ett rum och började göra oss redo för att genomgå det sista av förlossningen..
Den 7/8 kl. 20.23 så vart vi inskrivna.
Dock var värkarna inte så starka än, men eftersom jag var så nervös och rädd för att få värkstimulerande så ville jag försöka lite till med att få igång värkarna på ett naturligt sätt. Alla tyckte det lät som en bra ide och vi vart lämnade ifred ett tag.
Nu ökade adrenalinet och förväntingarna och spänningen var verkligen på högsta nivå.. Nu var jag verkligen redo, mer än någonsin.. för nu ska jag föda !!!!
Efter ett tag beslutade BM att det var nog bäst att ge värkarna en liten knuff med dropp, och jag övervan min rädsla och gick till slut med på det.. Dock så stack dom mig fel tre ggr innan dom lyckades få in droppet, grrrr !!
Klockan var nu strax innan elva, och man kan säga att det var lugnet före stormen..
En timme senare så undersökte dom mig (kl. 23.45) men då var det bara ynka 5 cm öppet. Och vid det här laget så använde jag mig utav TENS och varma kuddar. Jag försökte stå och gå så mkt som möjligt. Ville ju verkligen få ut den lilla krabaten NU ! Även fast värkarna gjorde ont nu så var dom ändå hanterbara.
Jag hade bestämt mig för att först försöka utan bedövningen så länge som värkarna var hanterbara..
En timme senare så var det dags för en ny undersökning (kl. 00.45) men då hade jag bara öppnat mig ynka 6 cm, så 1 cm på en timme ! SUCK !! Efter den här undersökningen så kände jag mig riktigt less. Det kändes som det inte hände nånting och som att det skulle ta låååååååång tid.. Jag bröt ihop och ville bara ge upp nu.. Fy så less jag kände mig.. och tröttheten gjorde sig till känna..
Värkarna vart bara starkare och starkare och det började bli svårt att hantera dom nu. Så åt helvete med värme kuddarna och TENS apparaten, för det hjälpte inte ett skit nu ! Nu var det fram med lustgasen istället och jag kan säga att den snabbt blev min bästa vän, ville inte släppa ifrån mig den !
Sen tog det ytterligare en timme (kl. 01.45) och då hade det hänt mkt, hela 8 cm ! Men det gjorde så FRUKTANSVÄRT ONT nu ! Jag ville ha nånting, lustgasen funka inte längre !! Vid det här laget så kunde jag inte hantera nånting, jag grät, ville bara ge upp. Men på något sätt så kände jag fortfarande det här adrenalinet att bebbe ska UT, jag tänker inte ge upp för han/hon ska UT !
Jag hade tydligen vräkt ur mig att jag inte kunde förstå att jag gjorde om det här..
Men sen gick det fort för 01.55 så gick restrerande vatten spontant, och då fixerade lilla bebis sig också. Och 5 min efter började jag få krystvärkarna. Och eftersom det gick så fort nu mot slutet så kunde jag ju glömma nån bedövning mot smärtan, utan jag fick nöja mig med lustgasen. Som på något sätt fortfarande var min bästa vän trotts att jag inte tyckte att den hjälpte ett skit nu !
Nu dom restrerande 7 min. innan Oliver föddes, var dom längsta 7 min. i mitt liv, dom läskigaste 7 min. i mitt liv och jag har aldrig kännt mig så liten och maktlös. Allt är suddigt eftersom jag var så inne i mina krystvärkar. Men rätt som det här så strömmar det in en massa folk i rummet. Jag fattar inte varför, bara att bebisen måste ut fort !
Alla ber mig att krysta, fast jag inte har krystvärkar. Ena trycker upp lustgasen i ansiktet på mig och ena står beredd över min mage, beredd att trycka på magen.
Usch fy, jag kände mig så liten och rädd..
Jag använde mig verkligen av alla mina krafter, samtidigt som jag inte fattade vad som hände. Det gjorde ju så ont, så jag ville inte krysta heller.. Men efter 7 min. så kom han äntligen ut och jag började invänta skriket... och han skrek.. Och min första tanke var, att han lever !!
Under dom sista 7 min. så trodde jag ett tag att vi skulle förlora bebisen. Hjärtljuden gick nämlingen ner, men allt gick ju bra trotts allt, utan nå komplikationer, vilket är en obeskrivlig lycka !
Den 8/8 kl. 02.07 fick vi höra våran lilla bebis ta sina första andetag, möta hans blick för första gången, och för första gången få upp han i våran famn. Denna stund är en oförglömmlig upplevelse. När jag fick upp denna lilla pojke i famnen så kom glädjetårarna, jag var så glad !
Efter 9 långa månader så är han äntligen här, en obeskrivlig lycka <3 <3
*OLIVER VINCENT LIND*
Det var ett par kämpiga timmar innan Oliver kom till världen, och tack vare allt stöd som jag hade, dels av min sambo så klarade jag det bra. Men jag hade nog inte gjort det lika bra om jag inte hade haft min älskling vid sidan av som var till ett otroligt stöd <3 <3
Och jag kan inte mer än att säga.. att jag klarade det !!!
Ännu en till förlossning.. jag har fött barn !! :P
Man känner sig så stolt,
och vill visa upp det som man har skapat inför hela världen <3
Från rund och gosig till platt och degig..
Magen dagen innan Oliver föddes..
Magen 10 dagar efter Oliver föddes..
Den har ju gått tillbaka ganska fort, dock inte helt återställd men vad kan man begära när magen varit så stor bara för ynka 11 dagar sen..
Från rund och gosig till platt och degig.. och det tar väl inte lång tid förns bröstena blir platta och degiga också, haha !
Men visst saknar man allt den runda, gosiga magen, även fast det är skönt många ggr att vara den smidiga mamman igen :)
8 dagar..
Idag är det 8 dagar sen som Oliver föddes.. Det känns som tiden gått fort men ändå inte, som att tiden på något sätt stått stilla ändå.. Och även fast vi bara har kännt lilla Oliver i endast 8 dagar så känns det ändå som att han alltid funnits med här i familjen... Familjens egna lilla sötnos <3
Tänk att ynka 8 dagar av ens liv kan göra en sån stor förändring. Inte bara för mig utan för oss allihopa.. *Självklart åt det positiva hållet'*
Nu är det ett till barn som anlänt till familjen, ett till barn som ska ha närhet och ömhet, ett till barn som behöver tid och uppmärksamhet. Och det har hittils varit en spännande, underbara och otroligt mysiga dagar för oss allihopa.
Barnen är stolta, Donny är stolt och självklart jag med ! Denna lilla person har hittils gett oss så mkt.. Och jag ser verkligen framemot resten av tiden som vi nu har framför oss.. <3
Håll utkik ! :)
För snart kommer förlossningsberättelse.. håller på och skriver ihop en som jag tänkte dela med mig.. :)
Pussebitarna på plats..
Dagen började med återbesök på akademiska, och allt gick super bra !
Oliver är en frisk och välmående liten grabb och det värmer verkligen i hjärtat. All den oron som man haft under hela graviditeten är helt borta ! Så nu är bara att fortsätta resan med den nya familjemedlemmen och njuta vidare <3
Oliver hade också bara gått ner 50 gram, så vågen visade 3880 gram, och det är ju också super bra ! :D
Sen kom mina andra små älsklingar hem idag (dom har ju varit hos sin pappa sen i måndags) så det var ju inge snack om att man har saknat dom !!
Så nu kan vi äntlingen mysa allihopa, för det har jag verkligen sett framemot <3
Tre vackra små barn, friska och pigga.
Och en underbar sambo.
- Det kan faktist inte bli bättre nu.
Det är en obeskrivlig lycka,
och en känsla som får mig att känna mig mäktig,
mäktig för att ha fått gåvan att älska dessa personer.
Nu är pusselbitarna på plats..
*LYCKA*
Han har fått sitt namn..
*OLIVER vs OLIWER *
Det är en Oliver iaf men vi är lite oense om stavningen :P
Jag tycker enkel v men Donny tycker w, hmm så det återstår väl och se hur stavningen blir.
Spelar ju egentligen ingen roll, hur som helst så är han en liten Oliver iaf <3
En till prins är född !! <3 <3
Den 8/8 2011 kl. 02:07, fyra dagar innan BF fick vi äntlingen träffa den efterlängtade lilla personen, en liten pojke, han kunde inte ha blivit bättre och det var verkligen kärlek vid först ögonblicket, min älskade lilla pojke <3
3930 gram och 53 lång ! Så det var ändå en stor liten pojke :)
Jag trodde ett tag att jag aldrig skulle komma till den här dagen.
Dagen då denna lilla pojke (som snart kommer att få ett namn också) valde att komma ut till oss.
Dagen då vi äntlingen fick upp honom i våran famn, få se hur den lilla babyn såg ut och få börja våran resa som en riktig familj och äntlingen få börja lära känna denna person.
En obeskrivlig lycka <3 <3
*Mer uppdatering kommer*
