Jag utvecklas..

Oliver är 3,5 vecka nu och han börjar redan utvecklas en massa.
Han är inte längre den här sovande nyfödda pojken längre, utan börjar bli mer och mer vaken. Han ler när man pratar med han, och ibland har han till och med svarat tillbaka. Han fäster blicken jätte bra,
och jag kan inte mer än att säga att det är helt fantastiskt att se sitt lilla barn utvecklas ! <3




Och det går bättre än vad jag föreställde mig med livet som 3 barnsmamma. 

Madeleine hjälper gärna till och tar hand om Oliver.
Hon ser verkligen honom som en levande docka, och har till och med uttryckt det så.
Är lillebror Oliver ledsen så är hon snabbt på plats för att trösta honom.
Hon vet också att man måste vara jätte försiktig med honom, och pussar och kramar honom hela tiden <3

Hon sa här om dagen också, ' att vi inte får tappa bort Oliver, se till att han springer iväg, och att vi hela tiden måste hålla koll på honom' Och självklart måste vi det :)

Gabriel går också runt och säger att han är stor nu. Är det saker som han inte får göra så uttrycker han sig, 'men jag är ju stor nu' och förstår inte alltid varför han inte får göra dessa saker, han är ju liksom stor nu.
Och stor har han fått utav ordet storebror, hihi gulleplutten <3

Och varje morgon när han vaknar så frågar han alltid efter sin lillebror och vill på en gång börja mysa och prata med honom. Han hjälper också gärna till, med t ex. att klä på Oliver och byta blöja.

Mina små busar gör mig så stolt !




Genom deras liv så kommer jag alltid att sträcka fram min hand när dom behöver den..
Madeleine, Gabriel och Oliver..

♥