Oron stiger..
2011-06-30 / 11:31:15
Imorgon går vi in i vecka 35, här går dt undan !!
Det är både faschinerande och förväntansfullt varje gång man går in i en ny vecka, faschinerande för att det är ju så otroligt häftigt att följa bebisens utveckling där inne och förväntansfullt för att vi närmar ju oss mer och mer tills bebisen är redo att komma ut <3
Men tillsammans med det här så följer en viss oro med också, och denna oro stiger för varje vecka som vi närmar oss..
Oro inför hur barnet mår/kommer att må. Är han/hon frisk ? Kommer allt att gå bra med bebisen under förlossningen ?
Man har en oro inför själva förlossningen också. Ont vet man ju att det kommer att göra, man har ju ändå upplevt det två ggr nu så, men hur ont kommer det att göra ?
Det sägs ju att värkarna blir mer intensiva och att allt går fortare ju mer barn man fött. Och nu är det ju ändå tredje barnet så frågan är HUR ont det kommer att göra denna gång, och HUR fort kommer det att ta ?
Jag är inte rädd för själva smärtan, utan det som skrämmer mig mest, är att jag ska tappa kontrollen över mig själv.
För dt finns inget värre än att inte kunna känna att man har kontroll över sina egna känslor, sin egen kropp, över sig själv helt enkelt.
Man är orolig inför komplikationer som kan hända..
Nu har man ju haft en sån tur tidigare med dom andra, att allt gått super bra, men det finns ändå inga garantier på att det kommer att göra det den här gången också. Komplikationer är ju det sista man vill uppleva under den här tiden, den tiden är ju ändå så pass påfrestande ändå. Ingen ska behöva uppleva det.
Det enda som jag kan fokusera på just nu är barnet och förlossningen.
Det är det enda som strömmar runt i mitt huvud just nu..
Jag vill bara komma dit, få det överstökat, och få upp lilla bebisen i famnen. Det är ju då allting försvinner, oron, alla andra graviditets krämpor som man har, och man kan äntlingen få börja tiden tillsammans med det lilla livet, börja njuta, och äntlingen få lära känna varandra <3
Det är både faschinerande och förväntansfullt varje gång man går in i en ny vecka, faschinerande för att det är ju så otroligt häftigt att följa bebisens utveckling där inne och förväntansfullt för att vi närmar ju oss mer och mer tills bebisen är redo att komma ut <3
Men tillsammans med det här så följer en viss oro med också, och denna oro stiger för varje vecka som vi närmar oss..
Oro inför hur barnet mår/kommer att må. Är han/hon frisk ? Kommer allt att gå bra med bebisen under förlossningen ?
Man har en oro inför själva förlossningen också. Ont vet man ju att det kommer att göra, man har ju ändå upplevt det två ggr nu så, men hur ont kommer det att göra ?
Det sägs ju att värkarna blir mer intensiva och att allt går fortare ju mer barn man fött. Och nu är det ju ändå tredje barnet så frågan är HUR ont det kommer att göra denna gång, och HUR fort kommer det att ta ?
Jag är inte rädd för själva smärtan, utan det som skrämmer mig mest, är att jag ska tappa kontrollen över mig själv.
För dt finns inget värre än att inte kunna känna att man har kontroll över sina egna känslor, sin egen kropp, över sig själv helt enkelt.
Man är orolig inför komplikationer som kan hända..
Nu har man ju haft en sån tur tidigare med dom andra, att allt gått super bra, men det finns ändå inga garantier på att det kommer att göra det den här gången också. Komplikationer är ju det sista man vill uppleva under den här tiden, den tiden är ju ändå så pass påfrestande ändå. Ingen ska behöva uppleva det.
Det enda som jag kan fokusera på just nu är barnet och förlossningen.
Det är det enda som strömmar runt i mitt huvud just nu..
Jag vill bara komma dit, få det överstökat, och få upp lilla bebisen i famnen. Det är ju då allting försvinner, oron, alla andra graviditets krämpor som man har, och man kan äntlingen få börja tiden tillsammans med det lilla livet, börja njuta, och äntlingen få lära känna varandra <3
Kommentarer
Trackback
