Besök på förlossningen
2011-06-20 / 10:19:49
Helgen har varit lugn. Barnen har varit hos sin pappa, o jag o älsklingen har mest tagit dt lugnt o umgåtts. Dt har ju inte varit toppen väder precis, regnat hela helgen !
Men helgen började med ett besök på förlossningen faktist..
På fredag kvällen efter en liten promenad så fick jag en plötslig smärta i övre delen av magen. Dt både tryckte mot bröstkorgen, ömmade (kändes som ett blåmärke, som att jag hade fått ett slag där), samtidigt som dt var en stickande känsla, lite obehagligt faktist. Inget som kändes igen med dom tidigare grav. heller, annars så här tredje barnet så brukar man ju känna igen dt mesta :) Man vet ju att man brukar få ont lite var som..
Jag provade med lite vila, tog nånting att käka o alvedon, vilade lite till. Och efter två timmar ungefär så var dt ingen skillnad, hade inte avtagit nånting alls.. Jag började oroa mig lite o vart fundersam varför jag plötsligt fått en smärta just där.. Käkat något konstigt ? Nej. Rört mig konstigt ? Nej. Jag kunde verkligen inte hitta någon anledning till varför smärtan uppkommit.
Läste lite på internet, o dt kunde ju verkligen vara vad som helst.. En del hade skirvit att dt var helt normalt o en del att man skulle kolla upp dt om man fick en smärta i just övre delen av magen, nått allvarligt alltså.
Jag ringe sjukvårdsupplysningen, mer bara för att kolla vad dt kunde bero på, lugna oron lite,. Men eftersom jag är så långt gången så hänvisade dom mig till förslossningen.
Ringde dom o dom ville att jag skulle komma in på en kontroll, eftersom dt kunde vara nått allvarligt.
Så jag o älsklingen åker in.
Där kolla dom blodtrycket på mig o dt var bra, dom kolla hjärtljuden på bebisen o dt var också bra. Dom gjorde även ett ultraljud o allt såg också bra ut där - skönt ! Oron försvann på en gång o vi kunde åka hem o njuta vidare av helgen, o jag fick knapra smärtstillande o bara hoppas på att smärtan skulle försvinna. O den började ju avta mot kvällen hemma o på morgonen var den borta :)
Dt var lite mysigt också att få se lilla bebisen igen. O nu när vi varit där inne, på förlossningen, så känns dt faktist mera verkligt nu, alltså att vi snart kommer att ha våran bebis i famnen. Helt otroligt ! Längtar verkligen efter dt lilla miraklet <3
Men helgen började med ett besök på förlossningen faktist..
På fredag kvällen efter en liten promenad så fick jag en plötslig smärta i övre delen av magen. Dt både tryckte mot bröstkorgen, ömmade (kändes som ett blåmärke, som att jag hade fått ett slag där), samtidigt som dt var en stickande känsla, lite obehagligt faktist. Inget som kändes igen med dom tidigare grav. heller, annars så här tredje barnet så brukar man ju känna igen dt mesta :) Man vet ju att man brukar få ont lite var som..
Jag provade med lite vila, tog nånting att käka o alvedon, vilade lite till. Och efter två timmar ungefär så var dt ingen skillnad, hade inte avtagit nånting alls.. Jag började oroa mig lite o vart fundersam varför jag plötsligt fått en smärta just där.. Käkat något konstigt ? Nej. Rört mig konstigt ? Nej. Jag kunde verkligen inte hitta någon anledning till varför smärtan uppkommit.
Läste lite på internet, o dt kunde ju verkligen vara vad som helst.. En del hade skirvit att dt var helt normalt o en del att man skulle kolla upp dt om man fick en smärta i just övre delen av magen, nått allvarligt alltså.
Jag ringe sjukvårdsupplysningen, mer bara för att kolla vad dt kunde bero på, lugna oron lite,. Men eftersom jag är så långt gången så hänvisade dom mig till förslossningen.
Ringde dom o dom ville att jag skulle komma in på en kontroll, eftersom dt kunde vara nått allvarligt.
Så jag o älsklingen åker in.
Där kolla dom blodtrycket på mig o dt var bra, dom kolla hjärtljuden på bebisen o dt var också bra. Dom gjorde även ett ultraljud o allt såg också bra ut där - skönt ! Oron försvann på en gång o vi kunde åka hem o njuta vidare av helgen, o jag fick knapra smärtstillande o bara hoppas på att smärtan skulle försvinna. O den började ju avta mot kvällen hemma o på morgonen var den borta :)
Dt var lite mysigt också att få se lilla bebisen igen. O nu när vi varit där inne, på förlossningen, så känns dt faktist mera verkligt nu, alltså att vi snart kommer att ha våran bebis i famnen. Helt otroligt ! Längtar verkligen efter dt lilla miraklet <3
Kommentarer
Trackback
